En del menar att jag är slö,
men kom ihåg att många goda idéer föds i horisontalläge.

 

Jag är inte bara skåning utan också halvdansk. Jag föddes i Malmö 1960 av mamma som heter Birte och är från Vordingborg. Min pappa heter Stig och min storasyster Helene. Mamma är Malmös sociala geni, pappa är populär bloggare under namnet Magnaten och syrran är filmproducent.

Det mesta av min sorglösa uppväxt tillbringade jag i stadsdelen Limhamn, ett stenkast från havet som jag älskar i alla dess tillstånd och temperaturer. Som ung var jag extremt sportintresserad. Jag spelade fotboll i Limhamns IF, handboll i Malmö FF och sprintade i friidrottsföreningen Heleneholm. Numera föredrar jag vandringar, cykling och mitt gym i Simrishamn (där medelåldern är ganska hög).  

 

Jag tog studenten på Borgarskolan i Malmö 1978, med siktet inställt på att bli gymnastiklärare eller fritidsledare. Vikarierade också som fritidsledare ett år innan värnplikten. Den fullgjorde jag i Kristianstad och Ystad som en inte alldeles övertygande kvartersmästare med ansvar för trossen. Minns än med fasa den dag under en fältövning då jag hade räknat fel på antalet korvar och omringades av ett trettiotal hungriga, fullt stridsutrustade soldater.

 

Efter lumpen vikarierade jag som gymnastiklärare och ämneslärare innan jag började på folkhögskolan Hvilan i Åkarp 1981 för att förbättra mina måttliga gymnasiebetyg. Efter folkhögskolan drog jag till Stockholm och Susanne, som så småningom blev min fru. Försörjde mig genom flera olika jobb: elevassistent på en särskola, fritidsledare, lärarvikarie, hemvårdare, handikappledsagare och kolloledare. Dessa erfarenheter har delvis präglat mig som journalist och författare. Jag skriver gärna och ofta om människor och ämnen med social inriktning.

1985 började läsa litteraturvetenskap på Stockholms Universitet 1985. Tillbringade dagarna med att plöjde antika dramer, ryska klassiker och svensk lyrik. Drack rödvin, bar basker och närde en och annan författardröm.

1986 blev jag pappa till Kim, som numera bor i Berlin och har ett IT-jobb som jag inte förstår en femtioelftedel av. Gubbfaktorn, ni vet. Kims två yngre bröder heter David, aktuarie på SE-banken i Stockholm (har det något med matematiska formler att göra) och Frej, filmkreatör i Malmö.

 

1987 kom jag in på Skurups journalistlinje. Efter utbildningen fick jag sommarvikariat på Sydsvenskan i Malmö, som sedan var min arbetsgivare i nästan trettio år. Där gjorde jag det mesta och jobbat på de flesta redaktionerna. Konflikterna på Balkan bevakade jag i flera uppmärksammade reportage, såväl under som efter krigen. 1999 var jag som en av få svenska journalister i Jugoslavien under Natos flygbombningar av landet, då jag bland annat intervjuade krigsförbrytaren Arkan i en hotellfoajé bara månaderna innan han och hans livvakter blev ihjälskjutna i en annan hotellfoajé. År 2000 var jag tillsammans med fotograf Leif Å Andersson på nytt i Serbien och fick uppleva en regelrätt revolution. Sydsvenskan var den enda svenska tidningen som hade ett reportageteam på plats i tårgasdimmorna när folkmassan stormade parlamentet och störtade Milosevic. Åren 1997-2000 arbetade jag också som korrespondent för Sydsvenskan i Köpenhamn. I slutskedet av den perioden skrev jag tillsammans med Eja Nilsson guideboken ”Din vän i Köpenhamn”. 2001-2007 var jag Sydsvenskans Malmökrönikör.

Sommaren 2007 lämnade jag min fasta anställning på Sydsvenskan och flyttade till Indien tillsammans med min dåvarande fru Susanne och vår yngste son Frej. Det var Susannes chefsjobb på Ikea som gav oss chansen att få komma till denna fantastiska subkontinent. I nästan fyra år bodde vi huvudstaden New Delhi med cirka 18 miljoner invånare. Under den tiden var jag Sydsvenskan stringer i Indien, skrev böcker och jobbade även som reseledare. Sedan sommaren 2011 är jag åter på svensk mark.

 

Min skönlitterära författarbana började 2004 då debutromanen ”Heta hallon” gavs ut av det lilla skånska förlaget Accent. Efter det har det blivit tre deckare i serien om journalisten Leyla Abdallah i Malmö, de två senare på Forum förlag. Därpå följde min Indientrilogi om Göran och Yogi, som startade med ”Delhis vackraste händer” på Norstedts förlag. Det blev mitt stora genombrott, böckerna har sålts till ett tiotal länder och även blivit teveserie i Sverige med Björn Kjellman i huvudrollen som den tragikomiske medelåldersmannen Göran Borg.

Sedan några år tillbaka bor jag i vackra Rörum på Österlen där min senaste bok ”Den sorglöse hemsamariten” (Piratförlaget) blev till. Jag är sambo med en underbar hund som heter Stubbe och har ett förflutet som gatuhund i Thailand.

Jag uppskattar väldigt mycket här i livet. Bland annat detta: mina tre pågar, min särbo Beatrice, familjen i övrigt, min hund Stubbe, vännerna, bastubad, indiska byrackor, Malmö FF, cykelrikshor, fisk och skaldjur, tågresor i Indien, frisk luft, motion, vin, New Delhis parker tidiga morgnar, Österlens stränder tidiga morgnar, böcker, teater, film, apguden Hanuman, snowboard i österrikiska alperna, riverrafting på Ganges och hyfsat många andra grejer. Jag är också mycket förtjust i att ligga på sofflocket. En del menar att jag är slö, men kom ihåg att många goda idéer föds i horisontalläge.